MTR blogg

Har de senaste dagarna varit rätt aktiv i spelutvecklandet. I nuläget finns det inte så mycket att säga om det, men vill ändå ge en liten uppdatering.

Ett av kortspelen är nästan helt utvecklat spelmässigt, bara ett fåtal kort som skall tillkomma, sedan skall det grafiska påbörjas. Just detta spel håller dessutom en rätt enkel design som jag kan utföra själv utan någon illustratör, varpå detta har hög prioritering. Jag ser fram emot att få kasta ut ett första spel och sedan kan man bara hoppas att det går att tjäna lite på det.

Ett annat kortspel som jag har en illustratör till är under arbete. Jag håller än så länge på att finjustera systemet samt försöker komma på lustiga karaktärer till det. Så fort jag kommit lite längre med dessa kommer jag skicka in ett första utkast till illustratören, hon kommer kunna börja jobba medan jag får mer tid att komma på ytterligare karaktärer.

Mitt stora projekt GreyZone ligger för tillfället lätt på is. Väntar fortfarande på att få klarhet om jag lyckats lägga vantarna på en illustratör, men tills dess går det ändå tankar kring spelet i huvudet så det står inte helt still. Mina stora funderingar går just nu kring "passiva färdigheter" och jag kan inte fullt bestämma mig hur dessa fungerar bäst.

Vid sidan av spelutvecklingen jobbar jag på en hemsida/blogg som skall göra lite PR för min sambo och hennes mamma som nagelteknologer, de jobbar båda två på en och samma nystartade salong. Sedan skall man ha något som kallas liv också så tyvärr blir MTR Blogg lite lidande då den nedprioriteras. Det är många bollar i luften samtidigt så det går lite långsamt, men med tiden kommer det förhoppningsvis komma ut en hel del på en gång.

Har du något uppslag till ett spel du skulle vilja se mig ta mig an?

Jag vet, det har varit dåligt med uppdateringar den sista tiden men jag har fullt legitima orsaker. För det första har den senaste tiden varit väldigt social, med vänner och tillställningar som gett lite tid över för annat. Den tid som har blivit över har jag dessutom hängett åt betydligt mindre sociala företag, så som att fixa till min nya PC. En bra sak med detta, för MTR BLogg, är att jag framöver kommer få möjlighet och intresset för en betydligt bredare spelövervakning...

Det är så att när vi pratar spel så finner jag konsol överlägset i alla lägen, utom när det kommer till spel involverande att sikta och främst First Person Shooters (FPS). Då är det raka motsattsen, jag vägrar helt enkelt spela dem på konsol! Jag har de senaste dagarna kastat mig in i det postapokalyptiska Fallout 3 och insett hur mycket jag både tappat i färdighet och hur mycket jag missat beträffande spel. Jag har därför åter ställt in backspegeln, denna gång för att spana in gamla favoriter inom skjuta-skjuta genren. Innan vi börjar vill jag bara påminna om att det var några år sedan jag körde ett shooter spel så förvänta er inga av de nyare spelen här då jag inte kört dem... än.

6] Fire arms
Counter Strike i all ära men har man oturen att få en Desert Eagle i huvudet direkt på en i övrigt utdragen omgång blir det hela väldigt segt. Det var bland annat därför jag var ett mycket större fan av Fire Arms, ett annat onlinespelet baserat på den berömda Half Life motorn. I Fire Arms spawnade man om snabbt, miljön var öppet krig istället för terrorism och allt eftersom man plockade poäng så levlade man upp och köpte förmågor. Att det var lite mer realistiskt med utmattning när man spurtade och att man behövde lägga förband för att sluta blöda efter en skada gjorde spelet än bättre. Jag fann ofantliga timmar av nöje med att snabbt levla min stealth, köpa ett vapen med ljuddämpare och höra folk svära tungan blodig över att de inte förstod var jag kom ifrån. Fire arms smyger sig in på en sjätteplats.

5] Prey
Om jag inte misstar mig var Prey det senaste single player FPS jag körde på dator, vilket bör landa oss någonstans kring början av 2007. Egentligen är Prey inte något jätteimponerande spel, men storyn är rätt intressant och har en komsik sensomoral. Spelet handlar om en indiankille som inget hellre vill än att lämna de gamla traditionerna bakom sig och flytta in till staden för att lägga sina skinnvantar på den moderna teknologin. Han får dock mer än han önskar sig när utomjordingar för bort honom och de som står honom nära. För att överleva och rädda de andra måste han kombinera vapen med de astrala förmågor som rinner i hans indianblod. Prey blir därför ett lovligt byte på plats nummer fem.

4] Deus Ex
I en högteknologisk värld spelar man en cyborgliknande individ som kan trycka i sig implantat för att ytterligare förbättra sina redan brutala färdigheter. Vilka implantat man hittar och väljer att installera avgör också hur lätt man har det att genomföra uppdrag på olika sätt. Det är just denna valfrihet som gör Deus Ex så fenomenalt trots sina många år på nacken och föga imponerande grafik. Man kan smyga sig in, ta ut alla fiender på avstånd, springa in och skjuta vilt eller varför inte spränga hela staden i luften? Jag har gjort mitt val och sätter in Deus Ex på plats numemr fyra.

3] Half Life
Kanske är det bara jag, men visst känns det som om en filmatisering av spelet Half Life skulle kräva Arnold Schwarznegger eller Sylvester Stallone i huvudrollen? De är vana att spela vardagliga människor som av en slump hamnar mitt i kaoset att rädda världen. I Half Life råkar forskaren Gordon i ett misslyckat experiment öppna en portal till en dimension fylld med monster, och som om inte det var nog försöker militära styrkor dessutom ha ihjäl honom. Half Life var revolutionerande inom FPS när det kom och flera spel har byggts på dess grafik motor. Trots detta tar spelet sig bara halvvägs till toppen och slutar som trea.

2] Doom 3
Jag är rätt härdad mot skräckspel och finner dem mest underhållande. Att göra ett skräck-FPS fungerar inte ens i mitt huvud då den ständigt övrdrivna arsenalen man ges ger en konstant trygghetskänsla som förstör skräcken. Doom 3 var därför något långt utöver det vanliga för mig. Med sina härliga skuggeffekter där psykotiska monster hoppar fram, en halvsekund senare än man förväntat sig lyckas spelet ändå skrämma en gång på gång. Doom 3 skuggar ledaren på listan med sin andraplacering.

1] Max Payne
Från ingenstans kom ett finskt företag och utvecklade ett actionladdat tredjeperson shoot 'em up om den mentalt plågade Max Payne. Utrustad med en mindre arsenal, smärtstillande och förmågan att bromsa tidensförloppet (vilket inte var halvt standardiserat vid sagda tidpunkt) tar han sig an hela den undre världen på en gång. Den serietidningstecknade berättarstilen, med en story mer utarbetad än något annat spel har, förstärkt av fenomenala röstskådespelarprestationer gör att man blir djupt emotionellt indragen i spelet. Med story, stil och en fantastisk styrkontroll blir det mer som en interaktiv film än ett spel. Max Payne är allt annat än en plåga att spela och maxar allt, rakt in på förstaplatsen.



Vilket är ditt favorit FPS/shoot 'em up?

Jag har inte varit så frispråkig med vad det egentligen är för spelutveckling jag referera till med denna kategori och tänkte därför ta detta passande tillfälle att ändra detta. Jag har alltid haft ett intresse för att göra kort och brädspel, som liten grabb kunde jag rent av sitta och massproducera små brädspel på post-it lappar. Detta intresse har inte svalnat med året utan bara växt sig mer avancerat.

Med det tilltänkta MTR Games kommer jag göra allt från nämnda kort och brädspel till mitt riktigt stora projekt som är ett rollspel under arbetsnamnet GreyZone. Alla spel har dock den gemensamma nämnaren att de inriktar sig till en något äldre målgrupp med teman som våld, alkohol, rå humor eller sensualism.

Att jag finner det passande att ta upp detta nu är på grund att det äntligen blivit ändring på min stora brist; möjligheten att göra illustrationer och grafik. Om en liten stund skall jag iväg och plocka upp lite datakomponenter för att fullborda en dator jag fått. Detta i sig gör att jag kommer återfå möjligheten att jobba i seriösa program, en möjlighet jag inte haft på flera år.

Ytterligare ett tillskott är att jag eventuellt fått kontakt med en riktigt duktig illustratör via min sambo. Illustratören i fråga är fenomenal, seriös och verkar mycket intresserad av ett samarbete. Jag har tidigare haft problem med illustratörer då de "inte haft tid att göra något" varpå det runnit ut i sanden. Detta har gjort att jag direkt avfärdat folk då de inte känts tillräckligt seriösa, men den här gången är det annorlunda. Kommer släppa mer uppdateringar om samarbetet går igenom tids nog.

Vill du bli illustratör (och är seriös med det) är du välkommen att kontakta mig...

Deus ex Machina heter det på latin; Gud är maskineriet. Men det finns ett spel som vänt på detta gamla talesätt och säger att maskineriet är Gud. Jag talar givetvis om spelserien Deus ex som nu börjat släppa mer och mer av det tredje spelet Deus ex: Human Revolution.

Konceptet i Deus ex är egentligen inte originellt, en android som springer omkring och uppgraderar sig genom implantat som ligger på de mest ologiska ställena. Jag har dock haft mycket kul med tidigare upplagor, även om grafiken gått framåt sedan det första spelet släpptes håller det faktiskt än idag.

Orsaken till Deus ex spelupplevelse är nog de många möjligheter man har för att utföra ett uppdrag. Ta ut dem på avstånd med ett krypskyttgevär, smyg in, slå ut övervakningssystemet, gå in som en special-op med väl utförda skott eller spräng hela skiten i luften med raketgevär och granater. Att döma av Human Revolutions video verkar implantaten påverka dessa möjligheter mer än tidigare, vilket känns lite tråkigt. Det är min förhoppning att de gjort möjligheten att byta ut implantat beroende på uppdrag istället för att ha femhundra olika funktioner och en rörig styrkontroll.

Hur man än valt att göra med implantat, uppgraderingar och vapen ser Deus ex: Human Evolution ut som ett underhållande spel som korsar föregångare i serien med inslag av Metal Gear Solid. Detta verkar mycket lovande! Likt många andra storspel att se fram emot beräknas även detta komma ut i början av 2011. Gamers över hela världen kommer behöva ta ut semester i början av nästa år för att hinna med alla spel.



Vilken är din taktik i spel? Krypskytt, smygare, sprängare eller hederlig gammal infanteri skytt?

Jag har den senaste tiden surfat på en våg av "aggro-tech" men har varit gravt begränsad i upptäckandet av nya band inom denna musikstil. Två av favoriterna har länge varit Grendel och Hocico, mycket bättre än så kunde det inte bli verkade det som. Nu har jag dock via Spotify hittat än en grupp som gått rakt upp på min topplista! Jag har inte hunnit lyssna tillräckligt för att avgöra om det är bättre, men helt klart en kandidat för att konkurrera.

Det kom inte som en chock att de tidigare varit förband åt båda nämnda favoriter eller att de likt Hocico kommer från Aggro-techens okrönta nya hemland Mexico. Bandet heter C-lekktor och med sitt nya album Tendencias Suicidas (är det spanska eller driver de med oss?) kommer de ge ofantliga mängder fans blåsor på fötterna av vilt dansande och blåtiror av än vildare konserter.

För den som gillar riktigt hård EBM kan jag varmt rekommendera att lyssna in sig på C-lekktor.
Tryck [SELECT] för att spela via Spotify.



Vet du något band som passar in bland C-lekktor, Grendel och Hocico?

Med den uppkommande knarkfilmen Enter the Void har jag tagit en blick i backspegeln för att leta upp de bästa, roligaste och mest chockerande filmerna inom ämnet. Vissa kan ses som knarkglorifierande på grund av sin humor, men man får inte glömma att de lever tragiska liv som i slutändan inte är något som helst att eftertrakta. Denna lista har alltså temat Påtända filmer.

6] Go!
Go! är en väldigt annorlunda film inom den kriminella genren, främst för att personerna den kretsar kring är så unga. Den allra största chocken kommer av att se Katie Holmes i den här typen av film, och att hon verkligen lyckas leverera i den. Filmens handling kretsar kring ett flertal ungdomars öden som på bizarra vis vävs samman, således är Go! en ungdomsversion av Pulp Fiction. Go! går in på en sjätteplats.

5] Kids
De är unga och dumma, fast i den amerikanska förorten med alkohol och droger samt inget vettigt att göra. Det hela banar väg för att det en dag kommer gå riktigt snett. Kids är egentligen en lågbudget film som fick förvånansvärt stor uppmärksamhet, främst i USA, mycket beroende på reggisören Larry Clarks framträdande i David Letterman. Han var så påtänd i direktsändningen att han inte förstod den enklaste fråga. Letterman avslutade intervjun med att säga: "I'm going to tell you something I've never told a guest before. Go back to your hotel and take a long, cold shower." Kids kan med andra ord ses som ett varnande exempel, skapat av någon som verkligen sett droglivets baksida. Kids är inte lika mogen som övriga filmer och når därför inte mer än en femteplats.

4] Fear and Loathing in Las Vegas
Det finns vissa filmer jag aldrig tröttnar på att se på grund av en lite udda faktor och Fear and Loathing in Las Vegas är en av dem. Det som gör denna knarkfilm så unik för mig är att jag sett den flertalet gånger, tycker den är riktigt bra men kan aldrig lägga på minnet vad den egentligen handlar om. Det är som om även jag är i ett påverkat töcken när jag ser den. Fear and Loathing in Las Vegas vinner ingen jackpot men hamnar ändå fyra på listan.

3] Pulp Fiction
Tarantinos kultklassiker som lagt en ny grund för hur filmskapande kan utföras. Kritiker sågade filmen Det stora tågrånet på grund av dess tidshopp och man kan fråga sig vad dessa människor hade sagt om Pulp Fiction. Flertalet storskådespelare som Samuel L. Jackson, Uma Thurman, Bruce Willis, John Travolta, Tim Roth med flera springer om varandra och ställer till med ett förödande kaos som inte lämnar någon oberörd. Med knark, våld och svordomar så att öronen blöder är det inget påhitt att Pulp Fiction förtjänar minst en tredjeplats.

2] Requim for a Dream
Requim for a Dream väckte stor debatt när den kom ut. Det är en av de mest chockerande och obehagliga filmer man kan se, men är på det sättet mycket bra då den är avskräckande. Det är inte bara handlingen utan även den stundtals surrealistiska filmatiseringen som gör att man får en tripp rakt ner i helvetets eldar. Jag mådde så dåligt av denna film att jag inte kommer se den en andra gång, däremot hamnar den på en andra plats.

1] Trainspotting
"Danny Boyle, oh, Danny Boyle. The pipes, the pipes are calling." Vid första inblick kan Danny Boyles mästerverk Trainspotting verka drogglorifierande, men man skall inte låta sig luras. Filmen vinklar, likt många andra, ett gäng pundare som först verkar leva livet innan man får insikt i hur de egentligen har det. Det hela ger en känsla av deras egen självförnekelse för sitt förfall innan verkligheten och dess följder hinner ikapp dem. Trainspotting kryddar dock sin totala tragedi med en stor portion humor och en ytterst välskriven dialog. Trainspotting är en film som bjuder på det mesta och tuffar därför in högst upp på denna lista av misär.



Vilken är den bästa "knarkfilmen" enligt dig?

Då och då kommer det ut filmer så chockerande att de skapar en masshysteri av både fördömande och hyllningar. Den uppkommande filmen Enter the Void har redan väckt stor debatt och kan lättast sammanfattas som en övernaturlig uppföljare av Requim for a Dream.

Filmens handling äger rum i ett av framtida Japans mindre attraktiva delar, ett område där knark och prostitution härjar fritt i varje gatuhörn. Den föräldralösa Oscar försörjer sig som knarklangare och när han övertygar sin syster Linda om att flytta till honom drar han snabbt in henne i sin mörka värld. Lindas tillvaro blir knappast bättre av att Oscar blir mördad men återvänder som ett spöke.

Enter the Void framstår som en brutal tolkning av människans värsta uppförande och bästa känslor. Huruvida det verkligen handlar om ett familjeband så starkt att inte ens döden kan hindra det, eller en miserabel knarkares hallucinationer återstår att se när filmen har premiär nästa månad. Det känns som en film man måste se, må skit av för stunden och sedan komma ur det med den upplyftande känslan att man faktiskt lever ett bra liv.



Tillhör du dem som upprörs av chockerande filmer eller hyllar dem?

Det är fredag den 13e och vad kan vara mer passande än att ta tillfället i akt att hylla en gammal legend? Det är idag 111år sedan den tidiga skräckens mästare Alfred Hitchcock föddes inte allt för långt här ifrån, närmare bestämt i London. Hitchcock blev 81år gammal innan han 1980 avled bland gräddan i Bel Air, USA.

Egentligen tycker jag det är fel att kalla Hitchcock en skräckmästare, även om jag inte på något sätt vill förringa honom denna titel. Många har sett klassikerna Psycho, Fåglarna med flera legendariska filmer men man ska inte glömma att han främst var författare av böcker och kortare noveller. Jag har läst flertalet av hans samlingar med kortare verk och dessa borde snarare kallas thrillers istället för skräck. Vissa av dem går rent av än längre bort och borde klassas till deckare.

Oavsett vart man vill klassa in Hitchcock får man erkänna hans odödliga storhet. Han skrev allt från långa böcker och manus till tidningspublicerade noveller som får plats på en boksida, med varierade teman och allt från klassisk dramaturgi till berättelser med en skruvad twist på slutet. Det är denna variation och tillgivenhet till skapandet som verkligen gör honom till en legend.



Vilken är din favorit Hitchcock historia?

I gårdagens inlägg Det var sista droppen påpekade jag hur trött jag är på allt vad vampyrfilmer, uppföljare och remakes heter. Det finns dock ett undantag och den filmen heter Priest. Nej, det är inte en remake av dramat om en präst som slits mellan sin tro och sin homosexualitet utan det är en adrenalinpumpande vampyraction.

Priest är baserad på den grafiska novelltidningen med samma namn, skapad av Min-Woo Hyung. Låt oss börja med att säga att tidningen är både grov och vacker. Den ser lite ut som en cross over mellan Hellsing och Spawn, vilket även temat påminner om. Priest är vad han heter, en präst som vigt sitt liv åt att slåss mot de mörka makterna en övernaturlig värld kan tänkas kasta mot mänskligheten.



I filmens huvudroll kommer vi få se den fantastiske Paul Bettany, mest känd för sin gestaltning av Silas, "den läskiga albinon" i DaVinci koden. Han är redan uppvärmd i kampen mot det övernaturliga genom filmen Legion, även om han där slogs mot psykotiska änglar och nu alltså ger sig på vampyrer.

Något man dock varit väldigt noga med i skapandet av Priest är att framställa en ny form av vampyrer, varpå jag vill ifrågasätta varför man inte kunde kallat dem något annat och undvikit att hamna i vampyrhysterin. Den närmsta paralell till varelser jag kan finna är de mardrömsjägare man stöter påi Sillent Hill: Shattered Memories. Jag kommer därför göra mitt bästa för att ignorera ordet vampyrer och låtsas att de säger något helt annat. I brist på bättre fantasi heter de just nu Besatta Ompalomper i mitt huvud.

Vad man än tänker kalla dessa varelser i slutändan ser Priest ut som en lovande actionrulle. Bettany har tidigare imponerat vilken roll han än tagit på sig och specialeffekterna är bedårande. Visst kan det kännas som vi hört plotten tidigare, en stridspräst som går emot order för att rädda en familjemedlem, men det är resan dit som blir det viktiga. Det råa i Priest förstärks ytterligare av det post-apokalyptiska sceneriet, vilket är mycket vackert på sitt raserade vis. Det mest negativa jag har att säga om Priest är att den inte kommer ha Sverigepremiär förrän nästa år...



Blir Priest något att se fram emot eller bara än en massproducerad vampyrfilm?

Med vetskapen att det kommer en tredje film i the Lost Boys serien vill jag nu göra det officiellt att det var sista droppen! Jag är trött på vampyrer, som jag tidigare fascinerats av över allt annat, och jag är trött på allt vad uppföljare, remakes och prequells heter. Inte ens den mörka ironin att Lost Boys - the Thirst handlar om en drog framställd på vampyrblod och att Corey Haim, som spelade mammapojken Sam i originalfilmen, dog av en överdos tidigare i år känns roande. Corey vrider sig väl snarare i graven över all den misshandel som sker på gamla kultfilmer.

Jag tänkte här lista några uppkommande filmer vi med fasa har att vänta oss inom en snar framtid.

Uppföljare:

30 Days of Night: Dark Days
Originalet är en av de bättre vampyrfilmer vi sett de senaste åren på grund av sin grovhet. Det är inte en påle som smidigt glider in i hjärtat för att döda dem, det är tre-fyra kraftiga hugg med en yxa i halsen.

Blair Witch 3
En ny häxa, en ny åksjuka... Som tur är inte bekräftad att den verkligen kommer bli av.

BloodRayne 3: Warhammer
Tårarna regnade redan av ettan så varför göra fler!?

Candyman 4
Det blir beska godisar framöver...

Cloverfield 2
Bara rykten har läkt ut än så länge...

Dog Soldiers: Fresh Meat
Överlevaren måste givetvis återvända med nytt kött i släptåg...

Evil Dead 6
Rykten om att göra än en Evil Dead är bara elakt...

Final Destination 5
Är de inte framme någon jävla gång!?

Friday the 13th 2
Mänskligheten behöver fler okulta datum... Lördag den 29e februari kanske?

Ghost Rider: Spirit of Vengence
MTR: Vålnaden av vägran...

Ghostbuster 3
Borde inte spökjägarna gått i pension än?

Gremlins 3
Bara snack än så länge... De har väl inte kommit påvilken film Gizmo skall inspireras av i kampen mot de elaka Gremlins.

Halloween 3D
Drygt, Dumt och Dödsdömt...

Hatchet 2
Hugget som stucket, kunde inte bry mig mindre...

Hostel 3
Äh, ta semester va!?

Jeepers Creepers 3
Jag lär krypa iväg från biografen...

Lake Placid 3
Gå och dränk er!

Mirrors 2
En exakt återspegling av ettan?

Paranormal Activity 2
Lägg ner all akivitet nu!

Quarantine 2
Alla filmskaparna borde sättas i karantän tills de kan komma på något nytt...

Resident Evil: Afterlife
Varför kan ni inte bara dö någon gång?

Ring 3D
Sprider sig som ringar på vatten...

Saw 3D (7)
I wanna play a game... inte se en till Saw film.

Scream 4
Skräckfilmernas största skämt återvänder...

Silent Hill 2
Wow! En uppföljare jag faktiskt ser fram emot... De gör bäst i att göra det bra annars går jag pyramid head på dem!

Stigmata 2
Stigmata var underbar, men nu är det jag som gråter blod...

The Twilight Saga: Breaking Dawn
Jag skulle vilja bryta benen på regissören...

Underworld 4
Filmserien som bara gräver sig djupare för varje film...

Zombieland 2
Jag har då ingen lust att åka dit...

[REC] Apocalypse
Spelar de över den gamla?

[REC] Genesis
Seriöst? Två nya [REC] filmer på gång samtidigt? Videobandet måste gå på long play...


Remakes:

An American Werewolf in London
Jag bryr mig inte var han är så länge det inte är på bioduken...

Attack of the Killer Tomatoes
Än en kultklassiker blir ketchup...

Battle Royale
Här är en idé: Gör filmen på riktigt och låt alla skribenter och regissörer från Hollywood vara de som slåss.

Buffy the Vampire Slayer
Bara rykten än men här är en plot som heter duga: Buffy Slayed by Vampires!

Children of the Corn
Vem öppnade konservburken!?

Frankenstein
Fortfarande bara rykten, låt oss hoppas att de förlägger hjärnorna och dessa planer.

Hellraiser
Jag vet någon som kommer resa helvetet över detta...

It
Seen it...

Let Me in
Hollywood slaktar Låt den rätte komma in...

Mute Witness
Jag är bara tyst om det här...

Pet Sematary
Lyd ert egna råd: Låt det döda vara dött!

Piranha 3D
Det är verkligen något med denna film som gnager mig...

Poltergeist
You don't need them...

Scanners
Hoppas era huvuden exploderar!

The Birds
Far och flyg era skrällen!

The Blob
Bara Rob Zombie skulle komma på tanken att göra en remake på denna film...

The Creature from the Black Lagoon
Jag skulle hellre se Blue Lagoon...

The Fly
Originalet var psykologiskt krypande, den här lär ha 50 000beväpnade soldater mot en fluga...

The Orphanage
Hollywood kidnappar de spanska barnen...

The Toxic Avenger
Ogillade den redan som barn...

Ja, det var väl det jag hade att bjuda på i nuläget. Som jag kommenterat är det allt från lösa rykten till att filmen väntar på att ha premiär. Hur det än ligger till kan vi konstatera att Hollywood fått helt slut på idéer och måste återskapa allting folk redan gjort... Det är den riktigt stora slaktfesten!

Finns det någon film du skulle vilja förbjuda uppföljare eller remake på?

Det finns två saker man kan säga om Blizzard Entertainment:
1) De gör utan tvekan de bästa och mest banbrytande spelen.
2) De kan aldrig ge ut ett spel i utlovad tid!

Väntan på Starcraft 2 är äntligen över, men kvar i horisontell hägrar löftena om Diablo 3. Skaparna har visat mycket imponerande features där man korsat det klassiska Diablo konseptet med World of Warcrafts system med färdigheter, men fortfarande finns inget satt releasedatum. Nu har man dock slutligen gått ut med informationen att ny information kommer släppas om en dryg vecka, närmare bestämt den 18e augusti på GamesCom-mässan i Köln. Det återstår att se om tidsoptimisterna på Blizzard kan leverera den här gången eller om de i vanlig ordning lovar mer än de kan hålla.



Vilket tycker du är Blizzards bästa spel?

I söndags hade filmen The Other Guys premiär här i Sverige. Den har redan slagit sig in som en explosiv raket på biograferna runt om i sitt hemland USA och det skall bli intressant att se hur den välkomnas i detta avlånga land. Filmen har en tydlig förankring i Bad Boys andan, två vilda machopoliser spelade av inga mindre än Samuel L. Jackson och Dwayne "the Rock" Johnson gör stan osäker. Men det handlar egentligen inte om dem, utan om de andra killarna.

Hysterikomikern Will Ferrell och den vida varierade Mark Wahlberg spelar de ordningsamma poliserna som altid följer regelboken. Vanligtvis låsta bakom ett skrivbord med pappersarbete drömmer de ändå om sin stund i rampljuset, dagen då de ska visa sig lika kaxiga som sina kollegor. När de råkar ramla över ett fall som visar sig vara större än någon kunnat tänka sig visar det sig dock att det inte är så lätt att vara en Bad Boy polis.

The Other Guys känns som en påkostad actionkomedi med ett rätt fattigt manus. Den främsta komiken ligger nog i samlingen skådespelare man lyckats skrapa ihop. Eftersom jag inte sett filmen än kan jag egentligen inte uttala mig om hur filmen är utan har enbart dömt den efter trailern. Dessutom är ju smaken delad och det finns de med en annan åsikt, de andra killarna om ni så vill...



Vem av skådespelarna är din favorit, Jackson, the Rock, Ferrell eller Wahlberg?

Jag är en stor sucker för skräckspel! Sillent Hill, Project Zero, Clock tower, Resident Evil, ja det finns många bra spel i min samling men jag vill alltid utöka den. Ett av de mest eftertraktade spelen är dock PS2ans Rule of Rose. Detta spel har sedan länge slutat produceras och finns således inte att hitta i affärer. Vill man ändå jaga tag på det via diverse auktioner får man tyvärr vara beredd att lägga ut mer än dubbla priset mot när spelet fanns i affären. Det borde finnas regler om att spel aldrig skall sluta tillverkas, åtminstone så länge konsolen finns kvar i handeln...



Tar tacksamt emot tips om var man kan hitta Rule of Rose utan att det kostar skjortan!

Som gammal träningsnarkoman var det ett hårt slag för mig att få en allvarlig knäskada, och ingen rehabilitering alls att tala om. Det hela gjorde att all träning legat på is de senaste 6-7åren. Jag har gett det sporadiska försök men antingen har knäet värkt för mycket eller har jag inte funnit träningen roande. Att träning inte känts roligt har berott på att jag finner störst nöje i att slåss och sparkas. Nu har jag dock kommit igång med träningen sedan ett tag och tänkte dela med mig av denna upplevelse.

I ett försök att hålla kvar vid kampsporten prövade jag på träningsformen Body Combat. För de som är obekanta med detta begrepp innebär det att man har ett gruppträningspass som påminner om aerobic, men alla rörelser är hämtade från kampsportens värld. Med slag, sparkar, armbågar, knän, nedtagningar och så vidare får man ett svettigt pass som kombinerar kondition, uthållighet och explosivitet.

Visst kan det låta lite lamt med kampsports aerobic, men det är upp till den som tränar att pressa sig själv. Man kan stå och vifta som en annan fåne och knappt bli svettig, eller kan man ta i så att musklerna brinner. Efter endast två veckor, vilket innebär fyra pass med mitt nuvarande träningsschema, hade underarmar och axlar formats från hudklädda degklumpar till välformade stenklumpar. Efter ytterligare några pass syntes även resultat på lår och mage, samt att ryggen känns mycket starkare även om jag har svårt att se om något hänt där...

Body Combat är således ett bra alternativ för den som gillar kampsport men inte kan, vill eller vågar gå upp och slåss i ringen. Det tar ett tag att komma in i rytmen och få ett ordentligt utförande, jag vet hur man utför en korrekt spark men ser ändå ut som en skadeskjuten höna när jag ska pricka in det i takt med musiken. Fördelen är att man själv bestämmer hur hårt man ska ta i och det kan därmed utföras av någon helt otränad så väl som en combat expert.

Jag var själv smått skeptisk i början men nu när jag kommit in i det har jag insett att jag både underskattat nöjet och resultatet av träningen. Med Body Combat får man en bra, allsidig träning som ger snabba resultat samtidigt som man har en rolig stund, badande i sitt eget svett.

Vad har din uppfattning av Body Combat?

Vi har sett många remakes på både filmer och spel den senaste tiden. Nyligen annonserades det att än en filmremake är på gång, i detta fall handlar det om den kultförklarade filmen the Crow. Jag är givetvis väldigt skeptisk till hela projektet, Brandon Lee är the Crow, ingen annan kan göra Eric Draven, och uppföljarna har varit katastrofer i jämförelse. Det förvirrande med filmen är att rykten säger att Eric inte kommer vara huvudkaraktären, varpå det inte borde kallas remake utan uppföljare. Skaparna hävdar dock bestämt att det handlar om en remake, utan att för den sakens skull dementera ryktet om Erics bortgång... Förvirrande!

Det finns dock ett ljus i hela projektet. För att inte göra en total avapning av originalet har man anställt ingen mindre än Nick Cave att skriva om manuset. Projektledarna hävdar att ingen annan skulle kunna fånga filmen mörka gothiska stil och känsla på rätt sätt. Jag håller delvis med, Nick Cave bör göra ett lysande jobb men om jag hade rådfrågats hade mitt första och slutgiltiga förslag varit Neil Gaiman.

För de som inte visste det är alltså Nick Cave så mycket mer än bara en levande legend inom musikvärlden. Han har skrivit så väl som regisserat film tidigare, men det är givetvis svårt att leva upp till den status han erkändes i och med albumet Murder Ballads. Kanske får han i och med detta projekt en chans att hävda sig som författare även bland en bredare publik. Det vore hysteriskt komiskt om han skrev om manuset så att det utspelar sig i byn Millhaven, handlar om en kvinna vid namn Jane som blir mördad med en sten bland massa vildrosor. Detta lär inte hända men frågan huruvida vi kommer få höra några musikaliska verk från Mr. Cave återstår att se.



Vilken är din favorit Nick Cave låt?

Hittade ett väldigt bra tips på blogg.ses egen framsida om hur man kunde göra ikoner till sin hemsida. Detta skulle således betyda att den lilla [blc] vid sidflikens namn skulle försvinna och ersättas med vad man nu själv vill skapa. Jag har gjort en enkel första ikon med endast bokstäverna MTR i sidans sedvanliga röda färg, på en vit bakgrund och med ett svart sträck ovan, respektive under bokstäverna. Har du svårt att visualisera det kan du bara slänga ett öga på fliken du har uppe just nu. Det är dock mycket möjligt att jag gör en mer avancerad tids nog.

Har du förslag på hur MTR bloggs ikon skall se ut?

Jag försöker springa omkring här och få lite ordning på lägenheten och lyssnar på Spotify när jag kom på mig att se efter om de hade lyckats släppa någon mer av albumen från en av mina gamla favoritgrupper Bush. Inte presidenten, utan det brittiska post-grunge bandet Bush med Gavin Rossdale i fronten. De hade inte släppt några av de gamla riktigt bra albumen, innan Gavin träffade Gwen Steffani och Bush tappade mycket av sin ljuvliga ångest, det fanns dock något nytt...

Singeln Afterlife är det första att lanseras från det uppkommande återföreningsalbumet Everything Always Now. Tyvärr har bandet tappat sin karismatiska basist Dave Parsons och även gitarristen Nigel Pulsford. Nigel ersattes redan Bushs sista år av multibandsmannen Chris Traynor som artigt deltar i återföreningen. Det helt nya tillskottet består av basisten vid namn Corey Britz.

Det är med glädje jag lyssnar på Afterlife, det låter som ett genuint Bush verk men kanske från en senare era. Bortspolat är all skam efter Gavins solokarriär. Nog för att han gjorde ett bra soundtrack till actionrullen xXx och själv gjorde en lysande skådespelarinsatts som Balthazar i Constantine, men i övrigt har jag velat träffa honom för att skälla ut honom. Vad har han sysslat med!? Vi får hoppas att Gavin grävt djupt i sin emotionella resväska efter några riktigt vassa rakblad att förvandla till musikaliska stycken.

Jag lämnar er nu med några höjdpunkter bland allt som Bush presterat innan de lade ner 2002.
Höj volymen, luta dig tillbaka och ta inte livet av dig.









Vilken är din favorit bland Bushs arsenal av hits?

Det är nu en vecka kvar till DVD/Blu-ray realesen av Solomon Kane. Baserad på en karaktär av Robert E. Howards som redan gett oss oförglömliga klassiker som Conan Barbaren. Det var många år sedan Arnolds överpumpade muskler gestaltade Conan och effekterna är i dagsläget rätt så skrattretande. Solomon Kane å andra sidan ser ut som ett visuellt inferno!

Men nyheter kring R. E. Howards tar inte slut med Mr. Kane, även Conan är på ett frammarsch för att återerövra sin titel i filmhyllan. Filmen är i sin redigeringsfas och i huvudrollen ser vi Jason Momoa, som mest har gjort TV-serier fram tills nu. Som extra dragplåster ser vi istället Rose McGowan och Ron Pearlman. Personligen hade jag funnit det mycket mer roande att se Pearlman göra rollen som en åldrad Conan...



Solomon Kane eller Conan?

Det här inlägget kommer bli lika obehagligt för mig att skriva som för er att läsa, jag har nämligen åkt på en fruktansvärd magsjuka. Jag har precis tagit en dusch för att ladda batterierna, men likväl dunkar det som om en bergsget ideligen står och stångar mig i bakhuvudet. Men eftersom det varit dåligt med uppdatering den senaste tiden på grund av detta vill jag ändå posta ett inlägg.

Det hela började redan i fredags, jag skulle fixa lite saker men var helt matt i kroppen och hade varken ork eller motivation för något. Kvällen fortsatte med att jag bara blev segare och segare tills vi slutligen gick och lade oss. Vaknar flera gånger under natten av att jag har ont i magen och svettas som en fullt påklädd eskimå som kör ett spinningpass i en bastu. Min sambo undrade varför jag inte väckt henne, men personligen ser jag inte hur jag skulle må bättre av att hålla henne vaken.

Det hela eskalerar i att jag runt femtiden på natten inte står ut med mig själv och tar en dusch, vilket är mitt multiverktyg när jag mår dåligt. Eftersom jag är för trött och matt för att stå upp sitter jag i duschen och lyckas somna i denna ställning. Tids nog tar jag mig dock upp och det är då jag känner magen verkligen slå bakut. Så där hänger jag med ett ben fortfarande i duschen, över toalettstolen, i bara en handduk och kaskadvomerar som en smutsig snöslunga. Sedan dess har mitt liv i över ett dygn bestått av att sova, duscha och konstant uppsöka toaletten för tömning från diverse håll och kanter.

Idag är jag något bättre, fortfarande helt utslagen men åtminstone i vaket tillstånd och toalettbesöken har begränsats till normal nivå. Min sambo är iväg och träffar sin mamma/undviker bli sjuk så jag har turen att de visar ett Family Guy maraton på kanal 6.

För den som tycker detta inlägg var osmakligt och borde censurerats vill mina nuvarande sjukskötare framföra en hälsning angående just censur.



När var du riktigt sjuk senast?