T6: FPS
Jag vet, det har varit dåligt med uppdateringar den sista tiden men jag har fullt legitima orsaker. För det första har den senaste tiden varit väldigt social, med vänner och tillställningar som gett lite tid över för annat. Den tid som har blivit över har jag dessutom hängett åt betydligt mindre sociala företag, så som att fixa till min nya PC. En bra sak med detta, för MTR BLogg, är att jag framöver kommer få möjlighet och intresset för en betydligt bredare spelövervakning...
Det är så att när vi pratar spel så finner jag konsol överlägset i alla lägen, utom när det kommer till spel involverande att sikta och främst First Person Shooters (FPS). Då är det raka motsattsen, jag vägrar helt enkelt spela dem på konsol! Jag har de senaste dagarna kastat mig in i det postapokalyptiska Fallout 3 och insett hur mycket jag både tappat i färdighet och hur mycket jag missat beträffande spel. Jag har därför åter ställt in backspegeln, denna gång för att spana in gamla favoriter inom skjuta-skjuta genren. Innan vi börjar vill jag bara påminna om att det var några år sedan jag körde ett shooter spel så förvänta er inga av de nyare spelen här då jag inte kört dem... än.
6] Fire arms
Counter Strike i all ära men har man oturen att få en Desert Eagle i huvudet direkt på en i övrigt utdragen omgång blir det hela väldigt segt. Det var bland annat därför jag var ett mycket större fan av Fire Arms, ett annat onlinespelet baserat på den berömda Half Life motorn. I Fire Arms spawnade man om snabbt, miljön var öppet krig istället för terrorism och allt eftersom man plockade poäng så levlade man upp och köpte förmågor. Att det var lite mer realistiskt med utmattning när man spurtade och att man behövde lägga förband för att sluta blöda efter en skada gjorde spelet än bättre. Jag fann ofantliga timmar av nöje med att snabbt levla min stealth, köpa ett vapen med ljuddämpare och höra folk svära tungan blodig över att de inte förstod var jag kom ifrån. Fire arms smyger sig in på en sjätteplats.
5] Prey
Om jag inte misstar mig var Prey det senaste single player FPS jag körde på dator, vilket bör landa oss någonstans kring början av 2007. Egentligen är Prey inte något jätteimponerande spel, men storyn är rätt intressant och har en komsik sensomoral. Spelet handlar om en indiankille som inget hellre vill än att lämna de gamla traditionerna bakom sig och flytta in till staden för att lägga sina skinnvantar på den moderna teknologin. Han får dock mer än han önskar sig när utomjordingar för bort honom och de som står honom nära. För att överleva och rädda de andra måste han kombinera vapen med de astrala förmågor som rinner i hans indianblod. Prey blir därför ett lovligt byte på plats nummer fem.
4] Deus Ex
I en högteknologisk värld spelar man en cyborgliknande individ som kan trycka i sig implantat för att ytterligare förbättra sina redan brutala färdigheter. Vilka implantat man hittar och väljer att installera avgör också hur lätt man har det att genomföra uppdrag på olika sätt. Det är just denna valfrihet som gör Deus Ex så fenomenalt trots sina många år på nacken och föga imponerande grafik. Man kan smyga sig in, ta ut alla fiender på avstånd, springa in och skjuta vilt eller varför inte spränga hela staden i luften? Jag har gjort mitt val och sätter in Deus Ex på plats numemr fyra.
3] Half Life
Kanske är det bara jag, men visst känns det som om en filmatisering av spelet Half Life skulle kräva Arnold Schwarznegger eller Sylvester Stallone i huvudrollen? De är vana att spela vardagliga människor som av en slump hamnar mitt i kaoset att rädda världen. I Half Life råkar forskaren Gordon i ett misslyckat experiment öppna en portal till en dimension fylld med monster, och som om inte det var nog försöker militära styrkor dessutom ha ihjäl honom. Half Life var revolutionerande inom FPS när det kom och flera spel har byggts på dess grafik motor. Trots detta tar spelet sig bara halvvägs till toppen och slutar som trea.
2] Doom 3
Jag är rätt härdad mot skräckspel och finner dem mest underhållande. Att göra ett skräck-FPS fungerar inte ens i mitt huvud då den ständigt övrdrivna arsenalen man ges ger en konstant trygghetskänsla som förstör skräcken. Doom 3 var därför något långt utöver det vanliga för mig. Med sina härliga skuggeffekter där psykotiska monster hoppar fram, en halvsekund senare än man förväntat sig lyckas spelet ändå skrämma en gång på gång. Doom 3 skuggar ledaren på listan med sin andraplacering.
1] Max Payne
Från ingenstans kom ett finskt företag och utvecklade ett actionladdat tredjeperson shoot 'em up om den mentalt plågade Max Payne. Utrustad med en mindre arsenal, smärtstillande och förmågan att bromsa tidensförloppet (vilket inte var halvt standardiserat vid sagda tidpunkt) tar han sig an hela den undre världen på en gång. Den serietidningstecknade berättarstilen, med en story mer utarbetad än något annat spel har, förstärkt av fenomenala röstskådespelarprestationer gör att man blir djupt emotionellt indragen i spelet. Med story, stil och en fantastisk styrkontroll blir det mer som en interaktiv film än ett spel. Max Payne är allt annat än en plåga att spela och maxar allt, rakt in på förstaplatsen.
Vilket är ditt favorit FPS/shoot 'em up?
Det är så att när vi pratar spel så finner jag konsol överlägset i alla lägen, utom när det kommer till spel involverande att sikta och främst First Person Shooters (FPS). Då är det raka motsattsen, jag vägrar helt enkelt spela dem på konsol! Jag har de senaste dagarna kastat mig in i det postapokalyptiska Fallout 3 och insett hur mycket jag både tappat i färdighet och hur mycket jag missat beträffande spel. Jag har därför åter ställt in backspegeln, denna gång för att spana in gamla favoriter inom skjuta-skjuta genren. Innan vi börjar vill jag bara påminna om att det var några år sedan jag körde ett shooter spel så förvänta er inga av de nyare spelen här då jag inte kört dem... än.
6] Fire arms
Counter Strike i all ära men har man oturen att få en Desert Eagle i huvudet direkt på en i övrigt utdragen omgång blir det hela väldigt segt. Det var bland annat därför jag var ett mycket större fan av Fire Arms, ett annat onlinespelet baserat på den berömda Half Life motorn. I Fire Arms spawnade man om snabbt, miljön var öppet krig istället för terrorism och allt eftersom man plockade poäng så levlade man upp och köpte förmågor. Att det var lite mer realistiskt med utmattning när man spurtade och att man behövde lägga förband för att sluta blöda efter en skada gjorde spelet än bättre. Jag fann ofantliga timmar av nöje med att snabbt levla min stealth, köpa ett vapen med ljuddämpare och höra folk svära tungan blodig över att de inte förstod var jag kom ifrån. Fire arms smyger sig in på en sjätteplats.
5] Prey
Om jag inte misstar mig var Prey det senaste single player FPS jag körde på dator, vilket bör landa oss någonstans kring början av 2007. Egentligen är Prey inte något jätteimponerande spel, men storyn är rätt intressant och har en komsik sensomoral. Spelet handlar om en indiankille som inget hellre vill än att lämna de gamla traditionerna bakom sig och flytta in till staden för att lägga sina skinnvantar på den moderna teknologin. Han får dock mer än han önskar sig när utomjordingar för bort honom och de som står honom nära. För att överleva och rädda de andra måste han kombinera vapen med de astrala förmågor som rinner i hans indianblod. Prey blir därför ett lovligt byte på plats nummer fem.
4] Deus Ex
I en högteknologisk värld spelar man en cyborgliknande individ som kan trycka i sig implantat för att ytterligare förbättra sina redan brutala färdigheter. Vilka implantat man hittar och väljer att installera avgör också hur lätt man har det att genomföra uppdrag på olika sätt. Det är just denna valfrihet som gör Deus Ex så fenomenalt trots sina många år på nacken och föga imponerande grafik. Man kan smyga sig in, ta ut alla fiender på avstånd, springa in och skjuta vilt eller varför inte spränga hela staden i luften? Jag har gjort mitt val och sätter in Deus Ex på plats numemr fyra.
3] Half Life
Kanske är det bara jag, men visst känns det som om en filmatisering av spelet Half Life skulle kräva Arnold Schwarznegger eller Sylvester Stallone i huvudrollen? De är vana att spela vardagliga människor som av en slump hamnar mitt i kaoset att rädda världen. I Half Life råkar forskaren Gordon i ett misslyckat experiment öppna en portal till en dimension fylld med monster, och som om inte det var nog försöker militära styrkor dessutom ha ihjäl honom. Half Life var revolutionerande inom FPS när det kom och flera spel har byggts på dess grafik motor. Trots detta tar spelet sig bara halvvägs till toppen och slutar som trea.
2] Doom 3
Jag är rätt härdad mot skräckspel och finner dem mest underhållande. Att göra ett skräck-FPS fungerar inte ens i mitt huvud då den ständigt övrdrivna arsenalen man ges ger en konstant trygghetskänsla som förstör skräcken. Doom 3 var därför något långt utöver det vanliga för mig. Med sina härliga skuggeffekter där psykotiska monster hoppar fram, en halvsekund senare än man förväntat sig lyckas spelet ändå skrämma en gång på gång. Doom 3 skuggar ledaren på listan med sin andraplacering.
1] Max Payne
Från ingenstans kom ett finskt företag och utvecklade ett actionladdat tredjeperson shoot 'em up om den mentalt plågade Max Payne. Utrustad med en mindre arsenal, smärtstillande och förmågan att bromsa tidensförloppet (vilket inte var halvt standardiserat vid sagda tidpunkt) tar han sig an hela den undre världen på en gång. Den serietidningstecknade berättarstilen, med en story mer utarbetad än något annat spel har, förstärkt av fenomenala röstskådespelarprestationer gör att man blir djupt emotionellt indragen i spelet. Med story, stil och en fantastisk styrkontroll blir det mer som en interaktiv film än ett spel. Max Payne är allt annat än en plåga att spela och maxar allt, rakt in på förstaplatsen.
Vilket är ditt favorit FPS/shoot 'em up?
Kommentarer
Trackback
