Inte så ruttet!

Var iväg på relesasefest för Project Rottens skiva Freak show igår, vilket inkluderade en livespelning på Haket i Göteborg. Det första som är värt att nämna är att tidpunkten var något illa vald. Nog för att det var SyntHaket i sedvanlig ordning men en releasefest på en torsdag med spelning redan 21.30 kändes lite malplacerat. Det var därför en rätt fattig uppslutning av folk... Till alla som missade det hela spektaklets förlust!

Project Rotten bjöd på en grym och väldigt intim spelning. Med endast ett rött bakgrundsljus levererade de tunga, dansvänliga rytmer ackompanjerat av ljuvliga synthslingor, med Fredriks brutala stämma som en krona på verket. Det är sällan man kan säga att lyriken framgår tydligare live än på den mastrade plattan, men så var fallet denna kväll. Spelningen gav en mystisk känsla ända från magen och ut i fötterna som vägrade stå still.

Nu längtar jag och mina gelikar bara på att dessa fenomenala låtar skall börja köras på dansgolvet så man verkligen kan få röja loss till dem. Jag vill samtidigt påpeka att detta inte är någon form av fjäsk för att få Fredrik att spela önskelåtar när han DJ:ar på Bodybeat, musiken är helt enkelt så bra!

Tryck [SELECT] för att spela

Jag har den senaste tiden surfat på en våg av "aggro-tech" men har varit gravt begränsad i upptäckandet av nya band inom denna musikstil. Två av favoriterna har länge varit Grendel och Hocico, mycket bättre än så kunde det inte bli verkade det som. Nu har jag dock via Spotify hittat än en grupp som gått rakt upp på min topplista! Jag har inte hunnit lyssna tillräckligt för att avgöra om det är bättre, men helt klart en kandidat för att konkurrera.

Det kom inte som en chock att de tidigare varit förband åt båda nämnda favoriter eller att de likt Hocico kommer från Aggro-techens okrönta nya hemland Mexico. Bandet heter C-lekktor och med sitt nya album Tendencias Suicidas (är det spanska eller driver de med oss?) kommer de ge ofantliga mängder fans blåsor på fötterna av vilt dansande och blåtiror av än vildare konserter.

För den som gillar riktigt hård EBM kan jag varmt rekommendera att lyssna in sig på C-lekktor.
Tryck [SELECT] för att spela via Spotify.



Vet du något band som passar in bland C-lekktor, Grendel och Hocico?

Den brinnande buskens återkomst

Jag försöker springa omkring här och få lite ordning på lägenheten och lyssnar på Spotify när jag kom på mig att se efter om de hade lyckats släppa någon mer av albumen från en av mina gamla favoritgrupper Bush. Inte presidenten, utan det brittiska post-grunge bandet Bush med Gavin Rossdale i fronten. De hade inte släppt några av de gamla riktigt bra albumen, innan Gavin träffade Gwen Steffani och Bush tappade mycket av sin ljuvliga ångest, det fanns dock något nytt...

Singeln Afterlife är det första att lanseras från det uppkommande återföreningsalbumet Everything Always Now. Tyvärr har bandet tappat sin karismatiska basist Dave Parsons och även gitarristen Nigel Pulsford. Nigel ersattes redan Bushs sista år av multibandsmannen Chris Traynor som artigt deltar i återföreningen. Det helt nya tillskottet består av basisten vid namn Corey Britz.

Det är med glädje jag lyssnar på Afterlife, det låter som ett genuint Bush verk men kanske från en senare era. Bortspolat är all skam efter Gavins solokarriär. Nog för att han gjorde ett bra soundtrack till actionrullen xXx och själv gjorde en lysande skådespelarinsatts som Balthazar i Constantine, men i övrigt har jag velat träffa honom för att skälla ut honom. Vad har han sysslat med!? Vi får hoppas att Gavin grävt djupt i sin emotionella resväska efter några riktigt vassa rakblad att förvandla till musikaliska stycken.

Jag lämnar er nu med några höjdpunkter bland allt som Bush presterat innan de lade ner 2002.
Höj volymen, luta dig tillbaka och ta inte livet av dig.









Vilken är din favorit bland Bushs arsenal av hits?

Aggressiva mexikaner kan musik

Efter dubbla inlägg innehållande den halvmexikanka UFC fightern Roger "El Matador" Huerta känner jag den mexikanska aggressivitetens flagga blåsa hårt i vinden. Jag tycker därför det känns passande att ge detta ett soundtrack och informera om den mexikanska aggrotech gruppen Hocico.

Hocico formades redan 1993 men hade sitt världsomfattande genomslag med albumet Memorias Atrás först 2008. De långsamma framgångarna kan ha berott på att bandet blandar både spanska och engelska i sina texter. I år har bandet dock lanserat ett nytt album vid namn Tieempos de Furia och jag önskar dem all lycka med detta.

För den som är okänd vid genren aggrotech kan det löst beskrivas som att leta upp den tyngsta goa-trance som går att finna, släng in ett hes growlare som har fått leka på tok för mycket med white noise i sitt ljudredigeringsprogram. Resultatet blir en vild, dansvänlig men inte så vänlig musik. Detta är så långt från Mariachi mexikaner kan komma!

Hocico - A Fatal Desire på Spotify

Kategori: Musik

I denna kategori kommer jag lägga in allt som har med musik att göra. Recensioner, nyheter, tips m.m. Helt enkelt allt möjligt som kan vara värt att veta om ämnet. Med tanke på att det är här på MTR blogg kan det komma att röra sig om allt från tung metal till politiskt inkorrekta visor, tillbaka till agrotech.

Har du någon musik att rekomendera?

RSS 2.0