Silent Hill: Shattered Memories
Plattform: Wii, PS2, PSP
Genre: Skräck/Överlevnad
Utgivet: 2010
Som en inbiten Silent Hill fanatiker var det med stor längtan jag såg fram emot att få lägga vantarna på detta spel som släpptes tidigare i år. Tyvärr sköt ekonomiska omständigheter upp köpet en aning. Efter att ha kört igenom Homecomming önskade jag mig mindre strid och mer spänning i kommande SH titlar och Shattered Memories utlovade just detta.
Hela spelets handling bygger kring Harry Mason som går till en psykolog för att reda ut sig själv. Under dessa sessioner får man göra "psykologiska test" som påstås reflekteras i spelets gång. När man ska till att börja berätta sin historia kommer man in i spelets riktiga handling.
Det andra momentet, efter psykologen, i en återkommande slinga är undersökningsstadiet som jag valt att kalla det. Efter en olycka har Harrys dotter försvunnit och han ger sig ut för att leta efter henne. På vägen springer man på diverse traumatiska händelser genom "ekon" som blossar upp när man kommer nära, eller genom att fotografera dem med sin mobilkamera.
Det tredje momentet är mardrömmen. När Harry närmar sig något som skrämmer honom, något han vill förneka, fryser världen till is och en arme av förvridna varelser sätter efter honom. Enda sättet att överleva är att fly och hitta en utväg. Givetvis har den nu istäckta världen satt lite hinder i vägen så det inte är att följa samma väg tillbaka.
I skapandet av Shattered Memories har man gått långt ifrån den klassiska Silent Hill stilen. Varpå jag ifrågasätter om det ens är värdigt av namnet. Kanske borde det hetat Silent Chill eftersom man aldrig blir skrämd eller ens nervös av det. Den mest övergripande känslan man får under mardrömsmomentet är frustration över att hitta rätt. Grafiken är inte heller den något märkvärdigt med tanke på konsolernas prestanda.
Trots besvikelsen på känsla, både som uppföljare och skräckspel, har jag svårt att slita mig. Historien kring Harry Mason och hans plågade själ biter sig fast och man vill verkligen ta reda på hur alla lösa trådar egentligen hänger ihop.
Som skräckspel är alltså Shattered Memories närmast en flopp, men om vi glömmer mardrömsmomentet och döper om genren till Paranormalt detektiv spel har vi en riktig hit. Jag är glad att jag inte planerat betygsätta mina spelrecensioner för jag står helt kluven angående detta spel. Det kan vara en 1a, 3a eller rent av 5a.
Vad tyckte du om spelet?
Genre: Skräck/Överlevnad
Utgivet: 2010
Som en inbiten Silent Hill fanatiker var det med stor längtan jag såg fram emot att få lägga vantarna på detta spel som släpptes tidigare i år. Tyvärr sköt ekonomiska omständigheter upp köpet en aning. Efter att ha kört igenom Homecomming önskade jag mig mindre strid och mer spänning i kommande SH titlar och Shattered Memories utlovade just detta.
Hela spelets handling bygger kring Harry Mason som går till en psykolog för att reda ut sig själv. Under dessa sessioner får man göra "psykologiska test" som påstås reflekteras i spelets gång. När man ska till att börja berätta sin historia kommer man in i spelets riktiga handling.
Det andra momentet, efter psykologen, i en återkommande slinga är undersökningsstadiet som jag valt att kalla det. Efter en olycka har Harrys dotter försvunnit och han ger sig ut för att leta efter henne. På vägen springer man på diverse traumatiska händelser genom "ekon" som blossar upp när man kommer nära, eller genom att fotografera dem med sin mobilkamera.
Det tredje momentet är mardrömmen. När Harry närmar sig något som skrämmer honom, något han vill förneka, fryser världen till is och en arme av förvridna varelser sätter efter honom. Enda sättet att överleva är att fly och hitta en utväg. Givetvis har den nu istäckta världen satt lite hinder i vägen så det inte är att följa samma väg tillbaka.
I skapandet av Shattered Memories har man gått långt ifrån den klassiska Silent Hill stilen. Varpå jag ifrågasätter om det ens är värdigt av namnet. Kanske borde det hetat Silent Chill eftersom man aldrig blir skrämd eller ens nervös av det. Den mest övergripande känslan man får under mardrömsmomentet är frustration över att hitta rätt. Grafiken är inte heller den något märkvärdigt med tanke på konsolernas prestanda.
Trots besvikelsen på känsla, både som uppföljare och skräckspel, har jag svårt att slita mig. Historien kring Harry Mason och hans plågade själ biter sig fast och man vill verkligen ta reda på hur alla lösa trådar egentligen hänger ihop.
Som skräckspel är alltså Shattered Memories närmast en flopp, men om vi glömmer mardrömsmomentet och döper om genren till Paranormalt detektiv spel har vi en riktig hit. Jag är glad att jag inte planerat betygsätta mina spelrecensioner för jag står helt kluven angående detta spel. Det kan vara en 1a, 3a eller rent av 5a.
Vad tyckte du om spelet?
Kommentarer
Postat av: Zaytsev
Ok, jag ska inte säga att jag var totalt livrädd hela tiden jag spelade spelet då, och att jag var tvungen att sluta spela det tillslut! xP
Men sen är jag inte överförtjust i skräckspel iofs =P
Postat av: Zaytsev
Det var säkert så att du inte svarade helt ärligt på frågorna, och därför hade det ingen effekt på dig xP
Anledningen till att vi använder "trästickor" på turneringen är för att den är internationell, och man måste ju respektera alla andra som inte är lika stenhårda som vi Göteborgare ;P
Postat av: Hannish (A)Live in Toronto
SV: haha jo antagligen, såg du DOOM? hemsk!!
Trackback
